Trygghet - VAD är det?
Jag blir så ledsen/arg/rädd/FÖRBANNAD när någon är elak mot mitt mina barn...
Igår när jag kom hem från jobbet hade N. badat O. och höll precis på att ta på honom kläder innan vi skulle iväg på ett fsk möte.
Då JAG upptäckte att han, (O) hade blåmärken på båda vaderna, *hm*.
Märkligt var min första tanke - nåväl.
Började då givetvis fråga lite försiktigt HUR han hade fått dessa, varpå han blev lite rädd och försökte undkomma min fråga...
Iaf. så sade han att han tillsammans med två kompisar hade brottats/boxats, *hm*.
Lät ju lite tokigt eftersom man då BORDE ha blåmärken på armar eller övriga kroppen.
Han fick en light version om att man INTE skall slåss, (han vet iofs. om det sedan tidigare - och är INTE av den bråkiga sorten själv). Han bedyrade att han INTE hade slagits eftersom man INTE får det.
Slog det hela ifrån mig eftersom vi skulle iväg på mötet.
Väl hemma igen skulle O. nattas.
I sängen frågade han mig om Batman finns i verkligheten, OCH jag bryter hans illusion och svarar att Batman BARA är en påhittad saga.
Då bryter han loss totalt, tårarna sprutar att han gallskriker och är jätterädd...
Efter lite lirkande och en halvtimmes tröstande visar det sig att någonting hände den dagen på förskolan. Någonting som hade med skolbarnen, (på skolan som ligger alldeles bredvid). Han var jätterädd för dessa barn som hade hotat med att bla komma och ta honom. Samt gissar jag antingen hållt fast honom i benen alternativt hållt honom upp o ner i benen.
Efter hela ceremonin hade troligtvis någon av dessa skolbarnen återigen hotat honom och lurat i honom och de övriga två att O. själv hade hittat på "leken" - vilket han minsann INTE hade gjort.
Jag var bara tvungen att berätta det för personalen i morse, (sov inte en blund i natt känns det som - tankarna bara malde). Då visade det sig att skolbarnen har hotat honom tidigare - VARFÖR får man INTE veta, jag anser att det kan vara ganska så vesäntligt iaf. när det gäller mitt känsliga barn.
Tryggheten här hemma den ansvarar jag för och på fsk. så anser jag att det är personalens uppgift. Mitt barn skall ju INTE behöva må dåligt och vara rädd.
Eller är det så att någonting ALLVARLIGT "måste" hända innan det skall ske förändring - mest troligt - Då hoppas jag att MITT barn INTE skall vara den som blir utsatt.
Igår när jag kom hem från jobbet hade N. badat O. och höll precis på att ta på honom kläder innan vi skulle iväg på ett fsk möte.
Då JAG upptäckte att han, (O) hade blåmärken på båda vaderna, *hm*.
Märkligt var min första tanke - nåväl.
Började då givetvis fråga lite försiktigt HUR han hade fått dessa, varpå han blev lite rädd och försökte undkomma min fråga...
Iaf. så sade han att han tillsammans med två kompisar hade brottats/boxats, *hm*.
Lät ju lite tokigt eftersom man då BORDE ha blåmärken på armar eller övriga kroppen.
Han fick en light version om att man INTE skall slåss, (han vet iofs. om det sedan tidigare - och är INTE av den bråkiga sorten själv). Han bedyrade att han INTE hade slagits eftersom man INTE får det.
Slog det hela ifrån mig eftersom vi skulle iväg på mötet.
Väl hemma igen skulle O. nattas.
I sängen frågade han mig om Batman finns i verkligheten, OCH jag bryter hans illusion och svarar att Batman BARA är en påhittad saga.
Då bryter han loss totalt, tårarna sprutar att han gallskriker och är jätterädd...
Efter lite lirkande och en halvtimmes tröstande visar det sig att någonting hände den dagen på förskolan. Någonting som hade med skolbarnen, (på skolan som ligger alldeles bredvid). Han var jätterädd för dessa barn som hade hotat med att bla komma och ta honom. Samt gissar jag antingen hållt fast honom i benen alternativt hållt honom upp o ner i benen.
Efter hela ceremonin hade troligtvis någon av dessa skolbarnen återigen hotat honom och lurat i honom och de övriga två att O. själv hade hittat på "leken" - vilket han minsann INTE hade gjort.
Jag var bara tvungen att berätta det för personalen i morse, (sov inte en blund i natt känns det som - tankarna bara malde). Då visade det sig att skolbarnen har hotat honom tidigare - VARFÖR får man INTE veta, jag anser att det kan vara ganska så vesäntligt iaf. när det gäller mitt känsliga barn.
Tryggheten här hemma den ansvarar jag för och på fsk. så anser jag att det är personalens uppgift. Mitt barn skall ju INTE behöva må dåligt och vara rädd.
Eller är det så att någonting ALLVARLIGT "måste" hända innan det skall ske förändring - mest troligt - Då hoppas jag att MITT barn INTE skall vara den som blir utsatt.
Kommentarer
Trackback
