mandamus

Ja, visst vilken dunderlösning jag kom på; min kropp finns i rummet på platsen och jag sitter djupt försjunken i mitt skolarbete, (sammanför de genomförda intervjuerna till min resultat del). Visst visst jag är ju inte så speciellt social men jag finns ju och syns två rätt av tre... *ler* Märker på liten att han tvingas få en bättre kontakt med sin pappa om han vill någonting och slipper hänga på mamma hela tiden. Fast sen dyker ju det allmänna dåliga samvetet upp för att jag inte tagit mig tillräckligt med tid för honom. Kan det vara därför som han med glädje får sova i min säng, till sambons stora fasa. Ja inga nya bebisar att konkurrera med, med andra ord. =)